Borta...
Långsamt.
Långsamt försvinner du bort från mig.
Jag vet inte om vi kommer att ses igen, du går lite tveksamt, dina steg är osäkra. Du vänder dig om och försöker le.
Jag kan inte le tillbaka, det var du som vill gå.Gå då!! NEJ kom tillbaka..
I mitt inre skriker olika röster.
Jag är för stolt för att be dig komma tillbaka men för kär för att se dig gå.
Ändå står jag här med bultande hjärta och ser dig försvinna, långsamt.
Åh om det ändå gick fort!! Om jag slapp stå här och se dig försvinna i slow-motion.
Mitt hjärta faller långsamt sönder.
Nu är du nästan borta, dina konturer bleknar bort.
Jag är ensam kvar där jag började.
Du är borta och kommer aldrig någonsin tillbaka.



Brevet till dig..
Varför gick det inte emellan oss?
Nu pratar vi inte med varandra längre.
Vi som pratade om allt, vad lyckliga vi var!!Iallafall jag som väntat på dig så länge. Jag trodde du var lycklig du oxå för du gav mig så mycket kärlek och värme,den månaden är den finaste jag kan minnas, sedan kom grälen mer och mer.
Varför orkade du inte försöka???
Lurade du mig så grundligt eller älskade du mig?
Eller älskade du någon annan? Henne kanske?
Ibland vill jag att du ska komma tillbaka till mig, när du har tröttnat på friheten eller henne...
Du ska veta att jag fortfarande älskar dig..


Det var allt för i dag....
Milla