I dag ska jag skriva lite dikter iallafall, men det är egentligen låtar som en tjej sjunger, men jag har tagit några rader från dom, som jag gillade... Så här känns livet ofta. så.... Drömde om han inatt igen :) Tänk om verkligeheten var densammma..Men tyvärr kommer det nog aldrig hända, jag kommer skrämma bort han med mina lustiga sms och sånt

Ge aldrig upp!
Finns så mycket jag vill säga som inte ord kan beskriva.
Vad ska man göra när alla bara skiter i en, när man tappat hoppet och ingen tycks lyssna eller förstå.
När orden i munnen får dig tillbaka till det dystra? Det är då du måste gå, du måste kämpa på, känslan finns kvar men du klarar dig ändå.
Ge aldrig upp hoppet och ställ dig aldrig frågan, varför lever jag? Tänd istället livslågan.
Vad kan man förlora om man bara försöker?
Man får bara en ny chans att hitta det man söker.
Jag svär, en dag ska du oxå hitta hem......



Som ett litet barn!!!
Utanpå så tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag.Ni ser hur jag skrattar och ni ser hur jag ler, men inuti min kropp så orkar jag inte mera, jag vill dölja min smärta så att ni tror det är perfekt för mig.Men hur ska jag kunna spela? Vet jag ens det själv? Spelet är svårt och det finns inga regler. Människor gör som dom vill utan att någon ser det.
Som ett litet barn som söker svaret, varför lever jag?
Jag vill att ni ska tro att jag är en lycklig tjej med en framtid, fast om sanningen ska fram bränner nog såren för alltid, ingen vet mitt innersta, inte ens de närmsta. Om jag säger min sanning det alldelses för hemska.Kan ni då sluta och bara lämna mig ifred??
Vilken väg ska jag vandra nu?
Vart ska jag gå?
Är det någon som vet? Någon som kan svara på det???


Det var allt för nu.
På återseende.

Kram Milla.